lawide.blogg.se

Ni vet när man är sådär extremt exalterad men måste spela cool? Man låtsas att man egentligen inte bryr sig men på insidan skriker man.

 

Jag hade ett sådant moment i Stockholm i helgen. Var där med ett gäng konfirmander, jag är fadder/hjälpledare, och när vi sitter och äter lunch en av dagarna, säger prästen att konfirmanderna vill gå till en "One Direction-affär". Jag satte nästan min pizza i halsen, "Okay, play it cool Linnéa, börja inte fangirla, låtsas som att du knappt vet va de pratar om." Jag lyckades väl sådär... det verkade nog inte som jag brydde mig så mycket, men jag visste way too much... Vi kom i alla fall dit, tjejerna skrev på vägarna, tog kort med kartong-1D, och köpte merch, medans jag försökte låtsas som ingenting. Om inte min kunskap hade avslöjat mig tidigare tror jag dock att mitt mimande till låtarna avslöjade mig... 

 

En av konfirmanderna köpte en "Love Harry"-tröja som hon hade på sig resten av dagen, vilket inte alls var lite halvskumt med tanke på att prästen heter Harry.