Ingen aning vad som hände, jag ÄLSKAR svart och skulle aldrig köpa ett par färgglada skor. Speciellt inte ett par i denna utropsteckens-skrikande-kolla-på-mig-ej-matchbar-med-något-annat-än-svart-färgen. Men trots det var jag otrogen. Köpte dem. Jag älskar dem. Jag är galen.
.... No worries - jag har inte blivit fullkomligt galen - jag köpt ett par tygskor i svart (<3) också!
Happy St. Patrick's Day peeps! Har ägnat dagen åt att packa, imorgon bär det nämligen av till Edinburgh på skolresa! Vädret ser ju ut att bli lagom roligt, men hoppas på det bästa... Åker med härliga RyanAir så det är tio kilos bagage som gäller, så det gäller att packa smart (alt. ta på sig alla kläder).
Peppar genom att lyssna på skotsk musik, finns inget underbarare än skottar som sjunger med dialekt!
Jag kommer hem på fredag kväll, förhoppningsvis med en kamera full av bilder
Bye-bye!
- Linnéa xx
PS. DJ Sparkle, ha inte för roligt i skolan utan mig! :P
Håkan Hellström släpper ny singel på söndag. Men man behöver inte vänta tills dess för att lyssna på den! P3 prermiärspelade den imorses och den finns tillgänglig att lyssna på på deras hemsida. Bless them!
Sitter i biblioteket och väntar på att Anna ska släpa sig hit, så att vi kan skriva på vårat projektarbete. Något jag har lärt mig av det här är i alla fall att det inte blir bättre av att skjuta upp saker... Fast det funkade ju för Harry med det Gyllene Ägget... Positive thinking, he.
Fördriver tiden med att lyssna på Frank Ocean och drömma om kakor, hade det inte varit för att jag är rädd att förlora datorn hade jag gått och köpt några.
Ni vet när man är sådär extremt exalterad men måste spela cool? Man låtsas att man egentligen inte bryr sig men på insidan skriker man.
Precis sådär ja!
Jag hade ett sådant moment i Stockholm i helgen. Var där med ett gäng konfirmander, jag är fadder/hjälpledare, och när vi sitter och äter lunch en av dagarna, säger prästen att konfirmanderna vill gå till en "One Direction-affär".Jag satte nästan min pizza i halsen, "Okay, play it cool Linnéa, börja inte fangirla, låtsas som att du knappt vet va de pratar om." Jag lyckades väl sådär... det verkade nog inte som jag brydde mig så mycket, men jag visste way too much... Vi kom i alla fall dit, tjejerna skrev på vägarna, tog kort med kartong-1D, och köpte merch, medans jag försökte låtsas som ingenting. Om inte min kunskap hade avslöjat mig tidigare tror jag dock att mitt mimande till låtarna avslöjade mig...
Jag måste säga att jag tycker killarnas tatuerande har gått lite långt...
En av konfirmanderna köpte en "Love Harry"-tröja som hon hade på sig resten av dagen, vilket inte alls var lite halvskumt med tanke på att prästen heter Harry.
Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! Long time no see babes!
Vi antar att det inte bara är vi som har ett hektiskt schema för tillfället, och för att orka sitta uppe och plugga hela natten behöver man något litet, enkelt och gott. Nämligen en koppkaka! För att vi är så snälla har vi hittat en svensk version av receptet ovan, click here.
Om man vill variera sig kan man byta ut chokladlinser mot banan, marshmallows, räkost eller något annat mumsigt. Be creative!
Känner du att du har tid till övers? Några timmar som du egentligen bara skulle vilja snabbspola? Bra, då har jag rätta spelet för dig. MapCrunch, spelet jag hatar över allt annat men som jag ändå inte kan låta bli att spela.
MapCrunch är egentligen namnet på en hemsida som visar dig en random Google street view, men någon kom på den brillianta idéen att göra det till ett spel; Man vaknar upp på någonstans på Jorden, man vet inte var man är, och ända sättet att ta sig hem är genom att hitta en flygplats. Det kanske låter lätt, men tro mig, när MapCrunch lämnar en ute i bushen och man har irrat runt planlöst i en halvtimme har man ändrat åsikt. Är det beroendeframkallande? Ja.
Klicka i "Stealth" - det gömmer platsinformationen. Helst ska man inte använda några hjälpmedel, men känner man att man har förlorat allt hopp kan man, på eget bevåg, vända sig till exempelvis Google Maps för att lokalisera sig själv med hjälp skyltar och landmärken. Men helst ska man klara det själv.
En gång såg jag mörkrets märke...
... en annan gång blev jag dumpad mitt ute på en åker i Franrike...
... en gång hittade jag till och med en flygplats, jag vill inte nämna hur lång tid det tog. Men jag hade kunnat kolla på ex antal avsnitt av Doctor Who under tiden.
Välkommen till DJ Sparkle och Miss Potters madness! Vi är båda två ganska gröna på det här med bloggande och håller på att hitta våran plats i bloggosfären. Vägen dit kan nog bli rätt krokig, men det är resan som är mödan värd!
PS. Don't take us too seriously! Peace Out!
